• martin

Rauhattomana kulkee kuningas

Igen ...denna bild av ett nyfött! Vad ska den betyda för mig - är det inte uppenbart? Hur ska jag kunna rädda mig? Ingen kommer att hjälpa mig. Alltid denna pina!

Hur kommer det sig, att det igen berättas om en konung? Tror människorna verkligen att stjärnor - hah! - kan betyda att min makt försvinner? Är det inte jag som är konung? Jag har blivit smord till konung, jag har nåden, JAG! Men igen detta elände! Tung är min plikt.

Vem är nu denna stjärnornas utpekade konung? Sitter jag inte på en tron? Jag ska visa, vem som bestämmer! Inte är det väl ett barn, som råder över mig? Nej - hahaa! Knappast tror ens någon på sådant... jag måste få säkerhet!

Ordning ska det vara! Och vissheten ger oss - mig - ro. Jag ska skynda mig att sätta denna oro ett slut. Då blir det den härliga ron - ro utan skuggor, ro utan hot och illvilja - om denna pina bara slutade.

Barnet ska alltså bort och säkerhet råda!